Har ju den senaste tiden försökt uppdatera här med jämna mellanrum. Men jag känner nu att jag håller på att tappa det vilket jag inte vill. Detta ofrivilliga tapp beror på att jag har inte mått så bra på sista tiden, vilket jag har nämnt tidigare. Detta på grund av stress som i mångt och mycket är arbetsrelaterat. Tänker inte gå in på vad eller hur. Jag stortrivs på min arbetsplats så det är inte det i fall någon skulle tro detta. Men i vilket fall har jag varit hemma i tre veckor på grund av detta och min rektor har varit kanon i detta och fixat kontakt med företagshälsan och även haft uppe arbetssituationen på jobbet med skyddsombuden m.m. Så hjälp får jag. I och med kontakten med företagshälsan så har jag blivit sjukskriven 100% en tid framöver. Vilket känns väldigt jobbigt för helt plötsligt blev det `på riktigt´. Ni som vet känslan ni vet, för den går inte att förklara.

Så här går jag nu i min lägenhet och orkar inte så mycket mer. Känslor och ork åker berg-och-dalbana i kroppen och jag vet inte hur jag kommer att reagerar på intryck och saker som händer runt mig. Till exempel så började jag gråta när jag mötte Sonen och hans Flickvän i affären härom dagen. Visst brukar jag bli glad när vi möts men inte så jag börjat gråta. Viss musik rör mig också till tårar. Vi sjunger ju `We Are The Champions´ i kören. Någon som brukar gråta till den? Nä, trodde inte det… Men jag gör det för tillfället. Så konstigt. Men det är så min kropp reagerar just nu, plus att jag är helt utmattad efter jag har gjort något så jag måste lägga mig att vila och gärna sova en stund också. Men det blir bättre, det vet jag, även om det är skitjobbigt just nu. Då är det tur att man har vänner omkring sig. Min Väninna tog med mig ut till havet igår, torsdag, och där låg vi på vars en filt och njöt av solen och fika och frukt som vi tagit med. Sååå ljuvligt och rogivande. Tack du härliga Vän för att du finns.

I nästa vecka tänker jag köra ut till mina föräldrar och bo i Lillstugan någon dag. Där ute har jag mitt Paradis på jorden och där ute brukar jag kunna släppa allt och koppla av. Jag ska bara ta mig ork att lämna lägenheten, vilket tar emot nu när jag mår som jag gör. Det är en jobbig känsla att ha. Men idag ska jag tillbringa dagen, det mesta av den i alla fall, på min balkong. Har några tomatplantor som behöver ner i jorden så de kan växa ordentligt resten av sommaren. Har blivit tillsagd att göra saker jag tycker är roligt och som ger mig energi och må-bra-känslor vilket min balkong, mina växter och mina pelargoner gör. Och givetvis min underbara kör jag sjunger i.

Så tills nästa gång säger jag bara…

Ha de´