Har ibland funderat över vad lycka är igentligen… Är det att ha hus, bil, båt, man och två friska barn? Då är jag ganska lycklig…(Jag anser att mina barn är friska trots sneda käkar och hörselnedsättningar. Se tidigare inlägg på den här bloggen så förstår ni vad jag menar.) Eller är det att kunna gå och köpa precis det man vill ha när man vill ha det, vad det än månde vara? Då är jag lycklig ibland…Kanske inte kan köpa precis allt jag vill men en hel del i alla fall, inom rimliga gränser. Vad nu det är! Eller är lycka nått alldeles eget som man bär med sig inombords? Och vad i så fall? En känsla eller en tanke? Kan man uppnå lycka jämt…eller är det något som poppar upp ibland vid vissa tillfällen…?

Kan ibland fundera över ”När kända jag mig lycklig?”, ”Har jag någon gång varit det?”. Självklart har jag känt lycka…När mina barn föddes kände jag mig lycklig. Eller var det kanske stolthet? Är det någon skillnad på dessa?

Jo, jag var lycklig när jag fick mina barn… och stolt. Samma sak när dottern fick sitt körkort. Lycklig och stolt för hennes skull. Och hennes student… Samma när sonen gick ut grundskolan. Lycka och stolthet för hans skull. Och när han fick börja övningsköra…Visst var jag glad och lycklig då. För hans skull.

Men har jag varit lycklig för min egen skull? Min alldeles egna lycka? Vad är det/den? Eller kan man bara känna lycka ihop med och för andra? Ja, jag vet inte. Är det någon som vet?

Jag kanske låter lite egoistisk och några tycker kanske att vad ska jag klaga över. Har både jobb, hus, bil, båt, man och friska barn. Ska jag gnälla??? Det gör jag inte. Jag har det bra, men ibland undrar jag om det kunde varit bättre…Hur och på vilket sett i så fall. Hade jag varit lyckligare om något hade varit annorlunda? Om jag haft ett jobb med bättre betalt eller varit riktigt rik t.ex. Materiella ting. Visst! Men i alla fall…

Nej. Jag tror inte man får fundera för mycket på sådant. Man kan nog lätt bli lite ”knäpp” då. Ska nog sätta mig i soffan med ett glas vin och en bra bok och känna mig…nöjd.

Ha dé