Igår tog jag tåget in till grannkommunen och till bästa Väninnan. Det är nämligen Skärgårdsfest som pågår där ända fram till söndag. Tanken var att vi eventuellt skulle gått in och lyssnar på Rix FM-festival men där var så tjockt med folk så vi struntade i det. Istället möttes vi upp på en mysig liten pub och tog ett glas prosecco i solskenet. Med havet precis inpå kan det inte bli annat än mysigt.

När proseccon var uppdrucken förflyttade vi oss till en nyöppnad restaurang som låg precis bredvid puben. Där blev det mer prosecco och en löjligt god oxfilépasta. Det var utan överdrift något av det godaste jag ätit. Väninnan sa samma sak. Och vi bestämde att hit ska vi definitivt gå fler gånger.

Mätta och glada blev det sedan att gå runt lite på stan och insupa festivalstämningen. Mycket folk och ljud och musik överallt. Mysigt men ganska tröttande för huvudet också.

Efter att ha gått runt lite landade vi på ett annat ställe för att ta en drink. Vars en Amaretto sour blev det. Sååå gott.

Vi kände nu båda två att vi började bli ganska nöjda. God mat, bubbel och drink. Men vi var ju tvungna att ha lite efterrätt också. Är man på festival så måste det ju nästan bli churros. Och det blev det.

Nu var vi nöjda så vi började gå mot tågstationen. Och på vägen dit blev det så klart lite marknadsgodis inköpt.

Tyvärr hade jag läste fel på tågtidtabellen så det gick inget tåg som jag trodde. Tur då att bussarna gick. Bussen var knökfull så jag fick stå upp längst fram nästan halva vägen hem, en resa på drygt 30 minuter. Det gick bra men ändå skönt att sitta när man åker.

Väl hemma stöp jag i säng och kände mig så nöjd och tacksam över en mysig och så trevlig kväll med Bästa Väninnan.

Ha de’!