Så kom då brevet vi hoppades att slippa…Från Tingsrätten. Sonen har blivit kallad som vittne i ett misshandelsfall. Skrev om detta för ett tag sedan. Vi hoppades på att det skulle räcka med redogörelsen hos polisen, men så blev icke fallet. Så nästa vecka blir det att åka med honom till Tingsrätten och finnas som stöd om det skulle behövas. Hoppas att allt går bra. Men det ska det säkert göra. Tycker fortfarande att det är tragiskt att man vid så unga år ska behöva utsättas för sånt här. Och att så unga människor redan hamnat på glid. Tänker på familjerna till de åtalade killarna. Vet att i alla fall minst en av dem är lika gammal/ung som Sonen. Ja, ja… Tycker det är starkt av Sonen och hans två klasskamrater att ställa upp och vittna. Nu kan man bara hoppas att de inte får skit för detta efteråt… Man kan ju aldrig veta i dagens samhälle… Skrämmande!!! Nej, inte måla fan på väggen nu utan peppa och stötta…

Både Mannen och jag tänker vara med som stöd och de är ju tre stycken som är kallade, så han är inte ensam. Nu väntar snart lite kvällsmat och sedan sängen för att läsa lite och sedan sova.

Ha dé