Som nämnts i ett tidigare inlägg så är vi inte speciellt vana vid riktig vinter här i mina hemtrakter så döm om min förvåning när jag härom natten var uppe för att kolla om sonen var hemkommen som han skulle. Han hade varit hos flickvännen och visste bara att han skulle komma hem men inte när. När klockan var ca. halv fyra på morgonen och jag inte hört honom komma hem (jag brukar vakna när det går i ytterdörren) steg jag upp för att titta efter om skor och jacka fanns i hallen. Det gjorde det, så då visste jag att han var hemma. I alla fall så slängde jag ett öga på termometern och då såg det ut så här…

Blev först lite smått förvirrad… Var det samma temperatur inne som ute? Nej, självklart inte. Det är bara det att det var ganska kallt i fönsterkarmen och mycket kallare ute. Tänk på att klockan var halv fyra på morgonen. Vem som helst kan se fel. Men jag var tillräckligt vaken för att greppa kameran och föreviga denna kalla natt. På morgonen kollade Mannen max-min-tempen och det hade varit hela 18,3 grader kallt. Brrrr…

Vet inte om jag har berättat att vi har Bamse-tema på jobbet… Men det har vi. Och härom natten när jag inte kunde sova (inget ovanligt i det) så kom jag på en saga som jag sedan skrev ner. Den handlar om de tre vännerna Lille Skutt, Skalman och Bamse som ska gå till Farmor för att äta köttbullar och spagetti. Men för att komma dit måste de gå genom skogen och där bor ju Vargen…. Känns det lite bekant?? I så fall kan det bero på att jag utgått från sagan om De tre Bockarna Bruse. En saga som barnen i min barngrupp bara älskar. Och eftersom vi har Bamse-tema fick det bli en saga om honom. Vi bygger också Bamses, Lille Skutts och Skalmans hus av bla. hönsnät, tidningspapper och tapetklister. Det ska så smånigom bli en ”Bamsevärld” med små gosedjur som ska bo där och som barnen kan leka med. Då behövs ju Dunderhonungsburkar. Både i sagan och ”hemma” hos Bamse i hans hus. Detta har jag ägnat mig åt att tillverka idag. Det gick ca. 2 timmar av min planeringstid till det. Och utan att skryta så tycker jag att de blev väldigt bra. Se bara här…

Lite pilligt var det faktiskt för de är inte speciellt stora. Tog en bild när jag håller i en burk så ni ska få ett hum om hur stora/små de är. Burkarna måste ju vara lagom stora till Bamse-dockan som ska ha dom sen ju.

När jag ser bilden ovan så ser jag också hur fula naglar jag har. Nu blir jag ännu mer peppad till att komma igång med min nagelvård igen. Har sedan barnsben varit inbiten nagelbitare och har som 40+are faktiskt lyckats sluta med den fula vanan. Men jag har fått återfall, tyvärr. Och i veckan bestämde jag mig för att ta tag i denna olat igen. Var sålunda och inhandlade lite bra produkter som hjälpte mig att lyckas förra gången. Det krävs tålamod och envishet vill jag lova men jag fick uppleva lyckan av att ha långa snygga naglar med snygg Fransk manikyr och det ska jag ha igen innan sommaren är här. Och ja, har man varit nagelbitare i nästan hela sitt liv så är det en lycka att få långa naglar. Wich me luck!!! (Stavas det så?)

Hoppsan vilket långt inlägg det blev idag. Hade tydligen mycket att få ur mig. Måste säga att det känns ganska bra att ha kommit igång med bloggandet igen. Jag som trodde att jag inte skulle ha nått att skriva om här när jag började. Konstigt… Jag har igentligen jättemycket som jag skulle vilja dela med mig av, som tex. min scrappbooking, ideer som har med mitt jobb som förskollärare att göra m.m. Det har i och för sig inte blivit så mycket av det men det skulle kunna bli om jag bara kunde få ner alla tankar och ideer i text och bild. Nått att fundera på kanske…

Nej nu måste jag sluta annars kan jag ju inte komma tillbaka hit så till nästa gång…

Ha de´