Valborg!

Standard

Så har då Valborg passerat igen. Lugnt hos ungdomarna även detta året. Jag har som jag brukar varit ”körbar” hela helgen. För rätt om man litar på sina ungdomar så kan man ju aldrig vara säker. Var faktiskt lite fundersam över sonen när jag ringde honom. Fick en liten känsla av att han fått i sig nått alkoholhaltigt. Vilket han också hade visade det sig. Frågade honom helt enkelt dagen efter, halvt på skoj, halvt på allvar, om han druckit nått. Och jo, han hade smakat av några kompisar. Vad smaka nu innebär. Allt är ju relativt. Frågade även om han visste var dom hade fått tag i sin dricka, vilket han inte visste. Sa även att det inte är någon ide´ att han frågar oss om vi kan köpa ut, för det gör vi inte. Och det visste han. Han har ju hört våra diskussioner med storasyster. Vi köper inte ut till henne heller och hon fyller arton i juni.

När dottern var femton/sexton år ville hon att jag skulle köpa cider till henne. Givetvis blev svaret nej och hon blev tokig. Vi hade en hetsig diskussion och till slut frågade jag om hon skulle ha bilen också. Det skulle hon ju inte, för hon fick ju inte köra bil. ”Nä”, blev mitt svar då. ”Du får inte dricka alkohol heller.” Hon har bara frågat två gånger efter det och svaret har blivit nej dom gångerna också. Vi har givetvis pratat civiliserat om detta vid andra tillfällen också, så både hon och sonen vet var vi står i detta. Vi har däremot sagt att när hon fyllt arton ska vi fundera på det. Då kan hon ju ändå köpa dricka själv ute på puben. Men blir det langning då?? Tiden mellan arton och tjugo blir lite av en gråzon. Ungdomarna får köpa själva på krogen, de får bli bjudna hemma men man får inte köpa ut så de får ta med sig om de ska på fest, eller? Måste ta reda på detta riktigt…

Men en sak förstår jag inte. Vilka föräldrar köper ut till sina 16-åringar??? Jag för min del skulle aldrig göra det.Inte mannen heller. Sedan är jag inte så blåögd att jag inte tror att ungdomarna inte får tag i alkohol i alla fall. För det får dom. Men om de nu måste ha så kan de ha det omaket att fixa också.

Ja ja. Jag vet var jag står i detta och det vet mina barn också. Och peppar, peppar så har det varit lugnt och de har skött sig än så länge. Men nån gång blir säkert den första. Frågan är bara när. Men det tar vi då…

Nu väntar balkongen på att bli målad en tredje gång. Förhoppningsvis ska det vita täcka det bruna nu. Så till nästa gång säger jag bara…

Ha de´

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s