Nu är dottern på väg med buss till Kroatien. Åkte i natt kl.4. och har sisådär en 30 timmars bussresa framför sig. Hon har laddat upp med spel, tidningar och game boy att fördriva tiden med.Den stora frågan är hur ska jag / hon klara mig / sig i 17 dagar utan varandra??? Bra antagligen men jag måste erkänna att det känns lite konstigt. Att hon varit borta över en helg eller så är ju en sak….men i 17 dagar!!!! Fjantigt av mej? Javisst, men det står jag för. Det blir nyttigt både för henne och mej. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska bli en minnesvärd och härlig resa för henne.

Här hemma väntar en helg i båten och det är inte fy skam det heller kan jag tala om. Ska bara inhandla lite proviant och försöka övertala sonen att åka med. Tycker det är synd att han ska sitta inne i stan när solen skiner. Fast det brukar gå bra om det följer med någon kompis. Och så kan man ju alltid muta med grillat : )

Nä…ska tycka synd om mig en liten stund och tänka goda tankar till dottern, sedan bär det av mot havet.

Ha de´