att åka till Hörselvården med sonen. Han har haft sina hörapparater hemma i en dryg månad nu för att prova. Men han vill, som sagts tidigare, inte ha dom. Tycker detta är synd, för det skulle säkert hjälpa honom en hel del. ”Det blir bara en massa störande småljud hela tiden” säger han. Vi får väll se vad de säger idag. De kanske har något knep för att få honom att använda ”öronen”. Fast igentligen handlar det ju om att han själv måste inse att han har nytta av dom. Jag kan ju bara påminna och fråga om han har testat. Vilken han säger att han har. Man är ganske maktlös i det fallet. Ingen kan ju tvinga honom, för det måste kännas bra och bli något positivt av det hela. Rätta mig om jag har fel! Jag bli bara så ledsen för man vill ju det bästa för sina barn.

Om drygt fjorton dagar åker dottern till Kroatien med pojkvännen och hans familj. Känns lite konstigt att släppa iväg henne så långt utan oss. Men hon börjar bli stor nu och det finns ju vuxna med på resan så det ska nog gå bra. Men i alla fall…Hur det än är så är det ju vår ”lilla” flicka som ska ut på äventyr utan mamma och pappa. Lite separationsångest har jag nog allt. Får väll bita ihop och inse fakta..barnen börjar bli stora.

Nej, nu ska jag göra mig klar för avfärd mot Hörselvården. Sonen dyker snart upp från skola och då ska vi sticka.

Ha de´