Kategoriarkiv: Livet

Fullmåne och seans!

Standard

Igår var jag på mitt livs första seans. Hade ingen aning om vad som väntade eller vad som skulle hända. Spännande var det i alla fall. Resultatet för mig var inte klockrent men jag har mina misstankar och aningar om vem det var som kontaktade mig. Jag kunde till att börja med inte riktigt känna igen det som mediet beskrev men ändå fanns där igenkänning i det hon sa. Fast när min före detta kollega sa: `Det är ju dig hon beskriver´ så föll bitarna på plats. Och när jag fick budskapet till mig så förstod jag precis vad hon förmedlade och menade. Det blev många skratt av igenkänning och det budskap jag fick är saker jag tampas och kämpar med att förändra och acceptera hos mig själv. Så jag måste ändå säga att det var en positiv upplevelse. Jag kommer ju absolut att göra om det vid fler tillfällen.

Idag hade jag ställt klockan på fem fast att det är lördag och jag är ledig. Men jag ville upp och ha en liten meditation i skenet av fullmånen. Så här års och vid den tiden lyser den nämligen rakt in i mitt sovrum och på min säng. Så därför gjorde jag så.

Fullmånen utanför mitt sovrumsfönster.

I min meditation idag ville jag sända massor av kärlek till mina nära och kära. Jag sände kärlek till mina älskade Föräldrar, min underbara Dotter, min fantastiska Son och hans härliga Flickvän och till min kära Syster. Samt lite personliga önskningar till var och en av dom. Jag sände även en massa kärlek till mig själv och återkopplade till mina budskap från gårdagens seans. Det kändes på något sett viktigt att göra det och det är något jag ska göra framöver också för att visa att jag lyssnat och tagit till mig av budskapet jag fick. Jag ska också fortsätta att jobba med mig själv i detta.

Några av mina kristaller, kort och skrivböcker.

Att jag kände så starkt för att meditera nu på morgonen kan ju också ha påverkats av att jag fick detta budskap till mig igår kväll.

Denna bild hittade jag nu och jag hade totalt glömt bort den. Ibland är det konstiga saker som sker. Men jag upptäcker sådana här tecken oftare och oftare och jag tror ju på detta. Vissa tycker säkert det är helflummigt och andra förstår precis vad jag menar och upplever. Vad tror du? Oavsett så tror jag och det är mina upplevelser som räknas i detta och jag mår bra med det. Och ja, älskade Mormor, jag ska försöka släppa kontrollen och ta det lite lugnare när jag far fram genom livet. Saknar dig!

Ha de´

Underbar helg!

Standard

Lite efter med att rapportera om helgen som var. Men jag vill ändå berätta om den för den var såå mysig och bra.

Det började med en härlig yogastund på lördags morgonen. Denna gången hittade jag in på Malin Berghagens Instagram där hon precis kört en livesändning med yoga. Den hakade jag på, om än i efterhand. Fast det gjorde inte så mycket. Mycket bra och skön yoga blev det. Lite annorlunda mot vad jag brukar göra men så bra ändå. Givetvis blev det några rader i min Morgondagbok, vilket jag försöker göra varje dag det också. Fast ibland hinner jag inte av olika anledningar.

Jag på min yogaplats.
Morgondagboken.

I lördags sken även solen från klarblå himmel och det var helt ljuvligt ute. Lite snö, kallt med klar och hög luft. Som gjort för en promenad i vår vackra park. Så sagt och gjort en promenad fick det bli. Fast det var faktiskt med viss möda jag lyckades hålla mig på benen vissa sträckor. Det var bitvis ganska halt på gångvägarna. Men jag lyckades även om det var något jobbigare än om det hade varit normalt underlag.

Så mysigt.
Ljuvliga sol.
Direktörsvillan i Brunnsparken.
Ner mot sjön.
Så vackert.
Bitvis isgata.

Jag var så där skönt trött i hela kroppen när jag kom hem efter den promenaden kan jag säg. Massa sol och friskluft plus koncentrationen att hålla balansen.

Söndagen började givetvis också med en yogastund på mattan. Denna gången med en film från Yogobe. Det är en prenumerationstjänst som har massor av olika sorters yogaklasser. Kan verkligen rekommenderas.

Yoga med Yogobe.

Vädret var tyvärr inte lika soligt idag, om än inte helt igenmulet. Lite synd eftersom Dottern och jag hade bestämt sen tidigare att vi skulle åka ut till mina Föräldrar och leverera deras julklapp. Liiite sent jag vet. Men det har tyvärr inte funkat tidigare på grund av denna förbenade Corona. Jag har bland annat haft symptom, lyckligtvis ingen smitta. Vädret har varit emot oss med regn och snålblåst eller har vi varit upptagna på annat håll. Men nu äntligen blev det av. Och vilken härlig dag (eller timmar) vi fick. Till och med solen tittade fram. Kan ju berätta att de fick en eldkorg med en säck ved i. Hade vi lyckats leverera den när det var tänkt, skulle den även innehålla glögg och annat mumsigt som hör julen till. Nu fick det bli olika sorters korv med bröd samt lite olika tillbehör och dricka. Vi, Dottern och jag, lämnade över presenten för att sen ta en lite promenad. Med fara för både ben- och armbrott kan jag berätta. Det var nämligen blixterhalt. Och det kändes också i bilen när vi körde dit på småvägarna. Men vi tog oss nästan hela den tänkta promenaden fram och tillbaka. Vi fick vända efter ett tag på grund av att vi höll på att halka omkull hela tiden. Det blev cirka två tredjedelar som vi gick. Men så vackert och skönt det var ändå.

Älskar detta ställe.

När vi kom tillbaka från vår promenad möttes vi av en tänd brasa i vedkorgen. Och att mina Föräldrar hade dukat upp på trappan och förberett för grillning. Sååå mysigt och sååå gott att äta utomhus med solen som kikade fram mellan molnen. Ljuvligt!

Korv på vänt.
Uppdukat på trappan.
Mys!
Min korv.
Dotterns korv.
Så mysigt men också Coronasäkert med avstånd.

Det blev så lyckat och det kändes som att det även var uppskattat av mina Föräldrar. Vi hade det riktigt mysigt och trevligt.

På vägen hem lite senare, fick vi ta det väldigt lugnt eftersom det som sagts var blixterhalt på småvägarna. Jag fick krypa fram i ca 30 km/h. Normalt sett kan man hålla mellan 60 och 70 km/h. Vissa sträckor med skarpare kurvor ner till 50. Men vi smög fram så fint och tog oss så småningom upp på stora vägen som var torr och fin.

Isgata på vägen hem.

Så sammanfattningsvis så hade jag en helt ljuvlig helg. Och jag är så tacksam för att vädret visade sig från den bra sidan båda dagarna. Och att vår lilla överraskning blev så lyckad.

Men nu önskar jag av hela mitt hjärta att denna pandemi snart ska vara över så jag kan krama om mina älskade Föräldrar ordentligt. Och även mina barn så klart. Och alla vänner m.fl. Förhoppningsvis vänder det nu när de flesta tar/får vaccin. Jag håller alla tummar och tår för det. Längtar!!!

Ha de’

Oj, så länge sedan sist!

Standard

Här var det verkligen längesedan jag var inne och skrev något. Ska inte ursäkta mig, men detta beror ju givetvis på många olika saker och anledningar. När jag var som mest aktiv hade jag ett väldigt stort behov av att skriva av mig en del om vad som hände då. Idag har jag inte riktigt det behovet längre. Dels för att jag mår betydligt bättre nu än jag gjorde innan i år. Dels för att jag har börjat skriva morgondagbok och således använder mig av papper och penna istället. Jag ska nu, för den som vill läsa, försöka sammanfatta tiden sen jag var här sist och berätta lite om vad som har hänt och hur jag gjort för att må bättre. Har ni frågor och undrar något får ni gärna göra det i kommentarerna. Jag ska då svara så gott jag kan utifrån mitt perspektiv.

Senaste inlägget var den 28 juni och den 1 juli började jag jobba halvtid i två veckor (gick sedan på semester) efter att ha varit sjukskriven helt sen den 29 april då min tillvaro rasade ihop. Det har hänt en hel del med mig och mitt tänkande sedan dess. Till det bättre då förstås.

Idag väljer jag att vara i nuet!

Jag har bland annat börjat med och tillbringat mycket tid med att meditera vid olika tillfällen. Både själv och i guidade meditationer. Jag har också kommit igång med att yoga i princip varje morgon. Jag stiger upp en timme tidigare för att starta dagen på bästa och lugnaste sätt. Och även om jag är sjukt morgontrött så är det så värt det.

Så istället för att, som jag gjorde innan, stiga upp en knapp timme innan jag börjar jobba (efter mycket snoozande) och stressa med att fixa mig, fara iväg och komma in med andan i halsen på jobbet så mjukstartar jag nu istället. Klockan ringer numera mellan två och tre timmar innan jag börjar (oftast någon gång mellan kl.5 och 6). Då stiger jag upp och börjar med att tända massor av ljus i sovrummet. Där efter sätter jag på kaffet och går på toaletten. Lagom till jag är klar på toa är kaffet också klart. Då tar jag en kopp och går in till yogamattan i sovrummet och gör min morgonyoga. Under tiden dricker jag mitt kaffe i lugn och ro mellan övningarna. Därefter sätter jag mig och skriver i min Morgondagbok. Inga som helst krav att jag måste skriva i den varje dag utan känner jag att jag inte hinner så låter jag det vara. Fast det har hitintills blivit i stort sett varje dag för jag har känt behov av att skriva av mig lite på morgnarna. Varje kväll innan jag släcker lampan har jag även skrivit Tacksamhetsdagbok som en avrundning på dagen.

Dessa vackra böcker är gjorda av Sanna Sporrong och finns bland annat att köpa på Tukan Förlag. De har verkligen hjälpt mig att komma på hur jag vill tänka och vara. Eller i alla fall att bli medveten om mig och mitt tänkande och hjälpt mig att rensa och sortera bland alla tankar som snurrar ibland.

Jag har också försökt tillbringa mycket tid i skogen och försökt att bara vara här och nu. Finns nog inget som slår en tur i naturen för att få ner pulsen och kunna djupandas. Självklart har det då blivit en del blåbär och svamp plockad under mina skogspromenader. Så härligt att ha hemma i frysen nu i vinter. Jag älskar det och dessa turer i skogen är också något som hjälp mig på vägen till att bli frisk.

Har också försökt tillbringa tid med nära och kära, så gott det nu har gått i dessa märkliga tider. Till exempel ville vuxna Dottern tillbringa en helg med mig ute hos mina föräldrar. Hennes Mormor och Morfar med andra ord. Och givetvis ville jag också det. Så mysigt hade vi med bärplockning, pajbakning, solning och kvällsbad i solnedgången m.m. Och självklart höll vi avstånd och var utomhus så mycket vi bara kunde. Minnet av den helgen lever jag på fortfarande.

Till vardags och på helgerna försöker jag lyxa till det så gott jag kan. Oftast blir det med något att äta. Kan vara allt från en lite extra god frukost som till exempel pannkakor med färska bär. Eller något extra gott till det där bra tv-programmet eller filmen som jag vill se. Och det kan vara både dagens middag jag förgyller lite med oliver, ost eller annat gott. Kanske en efterrätt bara för att eller bara något annat gott för att jag vill. Och det behöver nödvändigtvis inte vara något onyttigt. Ibland blir det räkor med något gott bröd, ibland en god sallad. Bara det är något jag känner att jag mår bra av. Då tänds det också gärna många ljus för att få till en mysig stämning och ge det ännu en lite lyxigare känsla.

Detta är något jag försöker ha med mig dagligen. Att göra saker jag mår bra av och jag tror att jag lyckas ganska bra med det. Det känns i alla fall bra och jag känner mig ganska stabil och lugn i nuläget. Denna känslan är något jag får jobba med lite varje dag och det gör jag genom att göra saker jag precis har berättat om i detta inlägget. Sedan har jag under hela min sjukskrivning fått hjälp och stöttning av företagshälsan och deras psykolog/beteendevetare och jag har även känt att jag har haft min rektor med mig hela vägen. Detta har givetvis varit två mycket viktiga saker i min resa tillbaka till att kunna jobba heltid igen. Jag har också dragit ner på och avsagt mig vissa uppdrag som jag hade innan, samt varit väldigt öppen med hur jag har mått och varför jag gjort vissa val. Det har tillsammans skapat ett lugn hos mig och jag har kunnat hitta och landa i mig själv igen.

Ska inte skriva så mycket mer om detta just nu, men jag vill tipsa om tre böcker som faktiskt hjälp mig på vägen. Förutom Morgondagboken och Tacksamhetsdagboken då. Det är dessa tre böckerna. Tacksamhet och Good Morning av Kristin Kaspersen samt Yoga, Vetenskap och Fakta av Sara Hoy. Jag ska inte beskriva dom utan ni får klicka på länkarna för respektive bok och läsa själva. Men de är läsvärda alla tre.

Det var allt för denna gången. Blev ganska mycket men kände att jag ville dela med mig lite av vad jag gjort. Och som sagt undrar du något skriv en kommentar så ska jag försöka svara så gott jag kan utifrån mitt perspektiv och mina erfarenheter. Så ska jag försöka bli bättre på att uppdatera här också.

Ha de´

Svettigt värre.

Standard

Och då pratar jag inte vädret, även om det just nu är väldigt varm men skönt. Nä, det är annat som varit svettigt idag. Men jag kommer till det…

Idag var det dags att fixa naglarna igen då de växer och blir för långa. Konstigt vore det annars. Sist var de mattsvarta med en månskära och mitt stjärntecken samt lite stjärnstoft (glitter). Nu skulle de få bli mer somriga.

Sommarnaglarna.

Kanonläckra enligt mig. Och som en liten tradition fick det bli sushi efteråt. Har bara blivit så att jag de flesta gångar jag gjort iordning mina naglar har köpt sushi. Kan nog bero på att sushirestaurangen ligger nästan vägg i vägg med nagelstudion, plus att det är ju sååå gott.

Mums med sushi.

Nu till dagens första svettiga… När jag kom hem efter nagelfixet så delade jag ovanstående bild på mina naglar i en grupp på Facebook och ställde frågan om det var någon som brukade fixa sina naglar och hur. ‘Utanför boxen’ eller mer traditionellt. Fick många likes och trevliga svar med bilder på massor av snygga naglar. Förutom från en dam som gick igång totalt på detta. Och började predika om att ”varför måste vi kvinnor fixa oss för att vara till lags” och att vi var så påverkade av reklam och hur farligt detta med att göra naglar var och är. Och varför kunde vi kvinnor inte stötta varandra i att bara vara naturliga istället. OMG! Tänker inte gå in på här hur diskussionen gick, men flera andra gick också igång på hennes kommentarer och höll inte med henne utan diskuterade emot henne i det här med att vi kvinnor inte alls alltid fixar oss för andra utan även och mestadels för vår egen skull. Men diskussionen höll på att urarta så jag fick stänga kommentarerna i mitt inlägg. Så där kan vi säga att det blev lite svettigt ett tag… Fast lite kul var det. Men människan gav sig ju inte så jag hade inget val än att stänga tråden.

Dagens andra svettiga var att jag nu ikväll skötte mig och körde min träning från Semesterkicken2020. Tummen upp på den. Och inte bara det… Jag körde även ett 15 minuters helkroppspass med minibands. Blev sammanlagt ca 30 minuter. Svettigt värre så att det bara rann längs ryggraden. Men Yes på den också lixom!

Semesterkicken och hemmaträning med minibands.

Så nu känner jag mig så nöjd med mig själv. Och även om jag bara kört Semesterkicken i en vecka och försökt promenera, om inte varje dag så i alla någon gång i veckan i några veckor, så känner jag att jag faktiskt redan mår lite bättre i mig själv. Och det är ju en morot om något att fortsätta motionera känner jag. Och jag känner även att jag mår betydligt bättre och är mycket gladare i min utmattning som jag har varit hemma för sedan slutet av april. Om man nu kan säga att man mår bra i en utmattning… Hmm… Jag menar ju givetvis att det går på rätt håll och att jag börjat hitta tillbaka till mig själv igen och till livsglädjen igen. För den var det lite skralt med ett tag.

Nu väntar en skön dusch och sedan sängen och min ljudbok från Bookbeat.

Bra med ljudbok när hjärnan inte fixar att läsa text ännu.

Så jag önskar er en trevlig kväll och på återseende.

Ha de’

Midsommar och lite till.

Standard

Då har det alltså varit midsommar. Den var förhållandevis lugn för min del. Var hos Föräldrarna på dagen tillsammans med min Dotter, Syster och hennes ena son. Och tur med vädret hade vi också. Strålande sol med enstaka moln och åskan mullrande en bit bort.

Strålande sol.

Givetvis åt vi traditionsenlig midsommarmat, matjessill och nypotatis med gräddfil och gräslök. Även om jag inte äter matjessill utan kall kassler och burkskinka till potatisen. Sen blev det så klar jordgubbar och vispgrädde till efterrätt. Allt annat hade varit skandal… Skojar bara. Men för mig hade det varit det 😉

Som jag längtat efter detta.
Mums med jordgubbar. Det är mig ni skymtar i bakgrunden.

När vi ätit och mumsat och umgåtts i några timmar begav vi oss hemåt. En liten stunds vila hann jag med, sedan dök bästa Väninnan upp. Vi hade bestämt sedan tidigare att vi skulle träffas och fira lite ihop, oavsett väder. Så jag hade dagen innan handlat Prosecco, jordgubbar, meloner, ostar, kex, revben och lite annat smått och gott som vi dukade upp på balkongen.

Massa godsaker.

Där satt vi sedan resten av kvällen och dryftade allt mellan himmel och jord som jobb, karlar, vikt, motion och livet i stort. En stund under kvällen anslöt även en kollega till Väninnan (före detta kollega till mig) och berikade kvällen med sina tankar.

Kollegan avvek efter nån timme och jag och Väninnan fortsatte kvällen själva. Hon gick nog hem vid ett-tiden eller nått sånt. Dagen efter var jag ju inte särskilt snabb. Trött och lite ont i håret så fick det bli en dag med mycket vila och vatten.

Dagen-efter-frukost på balkongen.

På söndagen däremot var jag desto flitigare. Har ju sagt att jag gått med i Semesterkicken2020 med Sandra Friberg. (Se förra inlägget) Har gjort ett pass av den i veckan så igår (söndag) fick det bli ett dubbelpass. Cirka 40 minuters hemmaträning med bara kroppsvikten som motstånd.

Instruktionsvideo att följa.
Jag är redo för ett hemmaträningspass eller två.

Alltså hur svettigt var inte det då… Det fullkomligen rann svett av mig. Men så skönt när jag var klar. Nu ska jag jäklar hålla i detta. Tänka mer på vad och hur mycket jag stoppar i mig, ska logga allt i Lifesum-appen så jag har lite koll. Sen ska jag motionera på något sett varje dag. Antingen passet som står på tur i Semesterkicken eller yoga eller ut och gå. Gärna både hemmaträning/ yoga och promenad. Men i alla fall något av det. Eftersom jag inte har gjort någotdera idag så är det snart dags att ta promenaden. Ska få bli liiite svalare ute bara. Och så ska jag försöka få Väninnan ut också. Hon jobbar en stund till. Och vill inte hon ger jag mig iväg själv. Nu blir det lite äta så jag orkar, sötpotatisklyftor med lite tacofärs och grönsaker blir det idag. Ni får ha det så bra ni kan tills vi hörs nästa gång.

Ha de´

Härlig dag.

Standard

Vilken härlig och mysig dag jag haft idag. Den började med att jag hade en Morgonyoga med frukost inbokad kl.9. Helt underbart att börja dagen på detta sätt.

Härlig miljö.

Dessa Morgonmeditationer avslutas alltid med frukost som vår instruktör har fixat. Idag blev det hembakat fröknäcke, hembakade blåbärsmuffins, kvarg med hallon, fruktbitar, brieost, tea med mera. Sååå gott! Och så mysigt att sitta på golvet en stund efteråt och småprata om sina upplevelser under meditationerna. Och innan vi går hem drar vi alltid vars ett Änglakort. Detta blev mitt för dagen.

Dagens änglakort.

Därefter var jag hem om en stund innan jag begav mig iväg för att handla lite inför Dotterns födelsedagsfika. Hon fyllde nämligen år i veckan som gick. Och hon ville vi skulle åka ut till Mormor och Morfar och fika. Och idag tillät vädret det. Det var strålande sol så vi kunde sitta ute och hålla distans. Så jag, Dottern, Sonen med Flickvän samt Kusinen åkte ut på landet med medhavd fika. Barnens Pappa (mitt x) anlände på motorcykel strax efter oss. Dagen till ära hade Morfaren hissat flaggan. Så det kändes sommar på riktigt.

Flaggan hissad dagen till ära.

Så vi satte Mormor och Morfar att fixa kaffe och ta fram fat, glas, kaffekoppar med mera medans vi andra  dukade upp allt det goda på bänken utomhus. Det blev bland annat olika meloner, jordgubbar, hallon, kladdkaka, kanelbullar och annat gott.

Massa gott.

Sedan spred vi ut oss lite varstans i trädgården. En del satt runt borden (vi hade två för säkerhets skull), andra i solstolar och jag själv satt i gräset.

Älskar detta ställe.
Fika i gräset.

Efter några timmar var det dags att bege oss hem igen. Och det är så hemskt att inte få krama mina kära föräldrar som jag vanligtvis alltid brukar göra. Samma med mina älskade barn. Det tycker jag är det värsta med allt det här Coronatjafset. Att inte få krama nära och kära eller att inte få ta i folk. Jag som i vanliga fall är en väldigt fysisk person som gärna vill ha fysisk kontakt med folk i min omgivning. Men det är som det är. Vi vinkade av dom där de stod i sin trädgård och såg så mysiga ut. Mamma och Pappa, vad jag älskar er.

Älskar mina kära Föräldrar.

Och nu sitter jag här i kvällssolen på balkongen och njuter av hemmagjord glass/sorbet och funderar på när jag ska ta hand om rabarbern jag fick med mig hem.

Njuter i kvällssolen.
Lite fin rabarber.

Funderar även över om jag ska orka laga någon mat. Eller om det får räcka med all gofika och glass/sorbet. Måste bestämma mig lite snabbt bara, för klockan springer på. Ska jag äta bör jag göra det typ nu… Tror jag skippar det idag faktiskt.

Men nu ska jag njuta lite över att dagen blev så härlig som den blev. Vi hörs en annan dag. Var rädda om er där ute i världen.

Ha de’

Livet rullar på.

Standard

Det händer inte så mycket på denna bloggen just nu. Jag går ju hemma och är helt sjukskriven sen slutet på april. Och ska så vara hela juni också. Den 1 till 12 juli ska jag sedan jobba halvtid. Där efter blir det semester i fyra veckor. Så det är kanske inte så konstigt att det inte uppdateras så mycket här. Det händer ju inte så mycket hos mig just nu. Desto mer händer på min andra blogg På Min Balkong. Så gå gärna in där om ni är nyfikna på vad jag hittar på där.

På min balkong.

Jag kan ju ändå berätta att jag pratar ju med en beteendevetare nu i samband med min sjukskrivming och har ju fått lite uppgifter på hur jag ska tänka och göra kring det här med stresshantering. Mycket visste jag innan och hade faktiskt också börjat en del med det jobbet på egen hand så att säga. Har fått dessa verktyg tidigare när jag varit på väg att barka åt skogen. Så dom finns tydligen någonstans i mitt undermedvetna trots allt. Jag hade bara tappat bort mig på vägen. Jag fick även i läxa att ut och gå en stund varje dag. Går sådär kan jag berätta… Även om jag faktiskt har varit ute några gånger.

Läxan utförd.

Var även hos läkaren på företagshälsan och fick göra någon form av test eller det var frågor som jag fick svara på. Utifrån mina svar bedömdes sen min stressnivå (tror jag det var) och min typ depressionsnivå eller nått sånt. Är man frisk och mår bra ska man ligga på mellan 0-7 poäng (eller hur det nu räknas) jag låg på 11 på den ena och på 12 på den andra. Inte så bra med andra ord.

I väntan på att få komma in till läkaren.

Så jag blev ju som jag skrev innan fortsatt sjukskriven. Och nu fick jag även motion inskrivet på läkarintyget så jag kommer inte undan med inte gå ut och gå längre.

Nu kommer jag inte undan med att inte motionera.

Så så är det me’ att… Bara att kämpa på med att fokusera på en sak i taget och på rätt saker. Samt ut och gå och fortsätta med min yoga och meditation som jag tyvärr också tappat bort i mitt utmattningstillstånd.

Nu ska jag dock äta en tallrik jordgubbar med vispgrädde på min kära balkong. Sen får det nog bli ett nytt inlägg på min andra blogg. Har ju fixat och grejat på balkongen idag. Så det vill jag ju skriva och dela med mig av. Och så måste jag ju bestämma vad jag ska ha till middag… Mmm… Men först jordgubbar.

Mums!

Ska försöka uppdatera lite bättre här. Trots allt händer det ju något någon gång ibland. Ska bättra mig. Men för nu säger jag var rädda om er och…

Ha de’

Mors Dag.

Standard

Igår var det ju Mors Dag och i förgår var Dottern inom och lämnade över en Mors Dag-present från sig och sin Lillebror, då hon ändå var i staden. Hon bor ju i grannkommunen, 30 minuters bilfärd bort, och Sonen bor ca en timmes bilfärd bort. Så det blev en lite tidig present för mig. Men jag blev så glad för de fina jag fick.

Mors Dag-presenter från Barnen.

Jag fick en kaffemugg med texten Best Mom och en ny kaffeburk från Solstickan. De burkarna är ju så snygga. Och jag hade nämnt att jag behövde en ny burk när jag för en liten tid sedan äntligen packade upp men nya kaffebryggare. Tog bara tre månader eller nått.

Så dagen igår tillbringade jag ensam här hemma. Men det var helt okej. Jag bakade mig lite havregrynsscones och intog dessa och mitt kaffe, som jag för dagen smaksatt med kanel, ute på min underbara balkong. Så gott och så mysigt.

Smaksätter kaffet.
Mors dag-frukost på balkongen.

Framåt eftermiddagen/kvällen fixade jag till mig och körde och köpte ett gäng, läs fyra, pelargoner Och körde ut till mina föräldrar. Ville ju ändå uppvakta min älskade mor på Mors Dag live också och inte bara via Facebook.

Min Mamma och jag. Bilden är tagen sommaren – 68.

Bilden ovan delade jag på Facebook med texten ”Grattis på Mors Dag Älskade Mamma!🥰💕 Minns än idag hur vi brukade ‘kivas’ om nappen😅🍼🥰
Bilden tagen sommaren – 68💕☀️”

Minns att jag tyckte det var så roligt när mamma försökte ta min napp ifrån mig genom att bita tag i ringen på den och dra. Jag försökte allt för att få behålla den i munnen. Ibland ‘lyckades’ jag, ibland inte. Det berodde nog inte så mycket på mig utan på mamma hur mycket hon ‘drog’. Det är just en sådan ‘kamp’ som utspelar sig på bilden. Härligt minne.

Nu tror jag faktiskt att jag ska aktivera mig lite och köra ut till plantskolan och köpa lite grejer mot ohyra till mina växter på balkongen. Så vi hörs en annan dag.

Ha de’

Det är tungt.

Standard

Har ju den senaste tiden försökt uppdatera här med jämna mellanrum. Men jag känner nu att jag håller på att tappa det vilket jag inte vill. Detta ofrivilliga tapp beror på att jag har inte mått så bra på sista tiden, vilket jag har nämnt tidigare. Detta på grund av stress som i mångt och mycket är arbetsrelaterat. Tänker inte gå in på vad eller hur. Jag stortrivs på min arbetsplats så det är inte det i fall någon skulle tro detta. Men i vilket fall har jag varit hemma i tre veckor på grund av detta och min rektor har varit kanon i detta och fixat kontakt med företagshälsan och även haft uppe arbetssituationen på jobbet med skyddsombuden m.m. Så hjälp får jag. I och med kontakten med företagshälsan så har jag blivit sjukskriven 100% en tid framöver. Vilket känns väldigt jobbigt för helt plötsligt blev det `på riktigt´. Ni som vet känslan ni vet, för den går inte att förklara.

Så här går jag nu i min lägenhet och orkar inte så mycket mer. Känslor och ork åker berg-och-dalbana i kroppen och jag vet inte hur jag kommer att reagerar på intryck och saker som händer runt mig. Till exempel så började jag gråta när jag mötte Sonen och hans Flickvän i affären härom dagen. Visst brukar jag bli glad när vi möts men inte så jag börjat gråta. Viss musik rör mig också till tårar. Vi sjunger ju `We Are The Champions´ i kören. Någon som brukar gråta till den? Nä, trodde inte det… Men jag gör det för tillfället. Så konstigt. Men det är så min kropp reagerar just nu, plus att jag är helt utmattad efter jag har gjort något så jag måste lägga mig att vila och gärna sova en stund också. Men det blir bättre, det vet jag, även om det är skitjobbigt just nu. Då är det tur att man har vänner omkring sig. Min Väninna tog med mig ut till havet igår, torsdag, och där låg vi på vars en filt och njöt av solen och fika och frukt som vi tagit med. Sååå ljuvligt och rogivande. Tack du härliga Vän för att du finns.

Underbar dag vid havet.

I nästa vecka tänker jag köra ut till mina föräldrar och bo i Lillstugan någon dag. Där ute har jag mitt Paradis på jorden och där ute brukar jag kunna släppa allt och koppla av. Jag ska bara ta mig ork att lämna lägenheten, vilket tar emot nu när jag mår som jag gör. Det är en jobbig känsla att ha. Men idag ska jag tillbringa dagen, det mesta av den i alla fall, på min balkong. Har några tomatplantor som behöver ner i jorden så de kan växa ordentligt resten av sommaren. Har blivit tillsagd att göra saker jag tycker är roligt och som ger mig energi och må-bra-känslor vilket min balkong, mina växter och mina pelargoner gör. Och givetvis min underbara kör jag sjunger i.

Så tills nästa gång säger jag bara…

Ha de´

Jag säger bara wow!

Standard

Wow! Jag säger bara Wow! Vilken låt. Den träffade mig rakt i hjärtat. Så nu går den på repeat här hemma och jag fuldansar runt med tårarna rinnandes längst med kinderna samtidigt som jag ler. Den är så sorglig och samtidigt inger den hopp. Lyssna så förstår du förhoppningsvis vad jag menar. Gärna på hög volym…